Rött är min bästisfärg. Näst efter rosa. Och så lila såklart... Så brukar min dotter som är fyra år säga, och varje gång jag hör det inser jag att bästisfärger, bästisfotbollslag och bästisflygplan är något som följer en genom livet.
Så jag började fundera häromdagen. Bästisflygplan är ju ganska enkelt - allt som börjar på Boeing. Men vilken är min bästisflygplats? Av alla i hela världen?
Först tror jag att man måste hålla isär begreppen lite grann. Dels har vi ju flygplatser i den riktiga världen. Och så flygplatser i den virtuella världen.
Och i den riktiga världen måste man nog skilja mellan de som man flugit på (som passagerare) och de som man bara sett på bilder. Och så har vi ju de som inte längre finns, men som ändå finns i huvudet på något sätt. Jag tänker på Fornebu eller den där vansinnigt läckra approachen till Hong Kong. Fast den sistnämnda har jag ju inte flugit på själv, utan bara fått återberättad av svärmor (hon såg in i vardagsrummen i skyskraporna).
Så vad är då min bästisflygplats? Ja, man kan närma sig det här på flera sätt begriper jag. För bästis på vilket sätt? Bästis som den snyggaste flygplatsen? Eller bästis som den trixigaste? Bästis i egenskapen att det är den flygplatsen som håller tiderna bäst, eller den som serverar den godaste maten? En snabb anknytning in till staden med ett höghastighetståg är ju heller inte en dålig egenskap för en flygplats... Fast lite orättvist mot själva flygplatsen, kanske?
Själv är jag intresserad av arkitektur. Så då ligger alla flygplatser av Norman Foster bra till. Han har till exempel ritat Stansted. Och så håller han på med Chek Lap Kok, som ju ser riktigt lovande ut. Annars är Renzo Pianos Osaka Kansai något av ett mästerverk på sin artificiella ö mitt ute i havet. Och Ricardo Bofill med Barcelona. De Gaulle kan man ju knappast glömma bort i sammanhanget heller, för att inte tala om Sevilla av Rafael Moneo.... Det blir för tekniskt inser jag. Arkitektur kan inte avgöra min bästisflygplats.
Då får det bli den trixigaste. Av alla de som jag flugit på på riktigt minns jag nog tydligast Zurich Kloten. En Side Step 14 i en A320 är en fantastiskt kul upplevelse.... Man går in i localizern på runway 16. Och så plötsligt - en kraftig sväng åt höger som följs av en ännu kraftigare sväng åt vänster, och så har man landat på "fel" runway! Side Step, helt enkelt. Vi klev åt sidan.
Men det är klart, en trixig approach är nog ändå roligare för de två som sitter allra längst fram. Så en snygg approach kanske kan kvalificera för bästisflygplatsen? Venedig? Man kommer in från alperna med Aosta-dalen bakom sig. Och så svänger man in på låg höjd över Medelhavet och ser hur denna märkliga renässansstad på ett mystiskt sätt reser sig upp ur havet. Och så alla båtarna som man nästan snuddar vid taken på, strax innan planet sätter landningshjulen i backen.
Nej, jag tror nog ändå att jag hittar min bästisflygplats i simulatorn. Och då blir det väldigt mycket en fråga om scenerier. Vissa är fenomenala, medans andra mer ger känslan av något stort och jäktigt - Heathrow av Gary Summons till exempel. Fast det är ju det där med frame rates också. De är lite låga och simulatorn hackar en smula på finalen. Kanske skulle man titta på det från ett annat håll istället - kanske bästisflygplatsen är den som är roligast att taxa på? Berlin Tegel? Taxiväg PE. Precis innan PE övergår till att heta taxiväg PW. Över en liten bro i femton knop, och så kommer man in "bakvägen" till terminalen... Det är faktiskt väldigt, väldigt trevligt.
Ju mer jag tänker på det, desto omöjligare blir det. Min dotter tycker ju att rött är bästisfärgen (nästefter rosa och lila). Själv har jag lite svårt att säga om jag tycker blått är finare än svart. När allt kommer omkring, kanske det är så enkelt att man tycker allra bäst om vitt, eftersom det vita ljuset innehåller hela färgspektrumet? Men vad det vita ljuset skulle motsvaras av i flygplatsernas värld, orkar jag inte tänka på. Det blir för krångligt helt enkelt.
Patric Moreau
